arbetskraft har stagnerat. Det bidrar till den utbredda bristen på personal som präglar nära nog alla ekonomier i dagsläget. Många företag har under det senaste året fått erfara hur svårt det är att rekrytera rätt personal. Möjligen medför det att samma företag håller hårdare i sina anställda när efterfrågan viker, till följd av vetskapen om hur svårt det kommer bli att återanställa personal längre fram. Denna semi-strukturella brist på personal skapar också incitament till investeringar, vilka i sin tur kan förbättra produktiviteten i ekonomin. För Europas del har dessutom kriget och energikrisen blottlagt ett omfattande investeringsbehov i såväl försvar som energiförsörjning. Sådana satsningar kan också hjälpa till att balansera upp en nedgång i efterfrågan. Sammantaget ser vi alltså en period framför oss där den ekonomiska aktiviteten stagnerar, och flera länder går in i recessioner. Men för att få bukt med inflationen är det oundvikligt, och det finns omständigheter som förhoppningsvis kan mildra nedgången i ekonomin. ● ekonomiska aktiviteten. Dessutom har vi bostadsmarknaden där sjunkande priser och en nedgång i byggandet via olika kanaler pressar ned tillväxten. Fortsatt högkonjunktur inget alternativ Att utsikterna bjuder på fortsatt inbromsning sommynnar ut i stagnationer och lågkonjunktur må framstå som nedslående. Men två saker kan vara värda att understryka. För det första är basscenariot en mild lågkonjunktur där arbetslösheten stiger försiktigt. Det är alltså inte i närheten av den dramatiska utvecklingen under våren 2020 eller under finanskrisen. För att aktualisera ett sådant scenario krävs en extern chock av något slag eller ett allvarligt policymisstag. Det andra att ha i åtanke är att alternativet till ihållande försvagning inte är fortsatt högkonjunktur. Anledningen är den obalans mellan utbud och efterfrågan som har uppstått i världsekonomin efter pandemin och som har pressat upp inflationen. För att kunna trycka ned inflationen behöver efterfrågan sjunka. Fortsatt högkonjunktur är således inte ett alternativ – om vi inte tolererar inflation på 5–10 procent. Alternativen är alltså en mjuklandning eller en mer besvärlig recession. (Se fördjupat resonemang i artikeln När lättar inflationen). Är mjuklandning möjligt? Den historiska erfarenheten är att mjuklandningar är svåra att få till i praktiken. Att via räntan finjustera den samlade efterfrågan i en hel ekonomi är minst sagt besvärligt. I samband med sitt senaste räntebesked sa den amerikanska centralbankschefen att en mjuklandning kommer bli ”utmanande”. Det signalerar att man från centralbankshåll kommer tolerera en lågkonjunktur för att få ned inflationen till målet. Samtidigt finns det omständigheter som kanske förbättrar våra odds den här gången. En sådan är det faktum att den vuxna befolkningen inte längre ökar i vare sig USA eller Europa. Utbudet av Konjunkturbarometrar Inköpschefsindex för tillverkningsindustrin MAKRO B 8 Placeringsutsikter, oktober 2022

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=