12 VASTERVIK.COM Mer inspiration, tips och evenemang 27 VÄSTERVIKS-POSTEN Fram till 1952 hade Västerviks-Tidningen en konkurrent i staden som trycktes här på Storgatan 22 och granne med Rådhuset. Här fanns såväl redaktion, tryckeri som sätteri för Västerviks-Posten. Tidningen grundades 1878 och det sista numret utkom den 30 juni 1952. 28 GAMLA TEATERN Teatern byggdes redan 1815 som en av de första teaterbyggnaderna utanför huvudstaden. Som teater kom den att fungera fram till 1917 då den stängdes för att senare böja användas som kapell inom väckelserörelsen. Verksamheten har fortsatt sedan dess och idag fungerar byggnaden som Pingstkyrka. 29 GAMLA LÄROVERKET Skolbyggnaden togs i bruk 1809 efter att den äldre skolan hade dömts ut som obrukbar. Under vissa perioder under 1700-talets slut hade undervisningen inte alls kunnat bedrivas i dåvarande skolbyggnaden, istället hyrde skolan in sig i ett rum hos en av stadens skomakare för att där bedriva undervisning. 30 KLOCKAREGÅRDEN. Fasaden till lofthuset vid Klockaregården dateras till 1753 och byggnaden har en ålderdomlig utformning. Ursprungligen fungerade gården som ett buntmakeri, en plats för beredning av hudar och pälsverk. Längre upp från vattnet blir gårdarna mindre och mer dominerade av hantverk till skillnad mot de stora handelsgårdarna som ligger längs vattnet. Gården inköptes av staden år 1790 och blev bostad för klockaren fram till år 1888. 31 CEDERFLYCHTSKA HUSET Anna Cederflycht föddes 1684 som dotter till den mäktige köpmannen Hans Andersson. Hon gifte sig med den rike skeppsredaren Anders Cederflycht från Göteborg. Tyvärr blev äktenskapet olyckligt och paret säger sig ”aldrig wilja ärfwa hwarannan”. När Anders går ur tiden kommer sonen Hans att ärva en stor förmögenhet, men bara året efter så dör även Hans. Resultatet blir att Anna ärver de pengar hon inte ville ha. Istället kommer hon skänka en stor del av pengarna till olika ändamål, bland annat det Cederflychtska huset som byggdes 1748 som fattighus. I huset skulle finnas plats för sexton fattiga människor, både från Västervik stad och några omkringliggande socknar. Att huset är ett ovanligt påkostat fattighus noteras av prästen Henric Jakob Sivers som 1758 skriver att ”de fattige bo bättre än de rike” i staden. 32 SANKTA GERTRUDS KYRKA När Västervik grundades på sin nuvarande plats år 1433 av Erik av Pommern fick invånarna fyra skattefria år, det första för att bygga en kyrka. Genom åren har kyrkan byggts om och byggts till. I början av 1900-talet hade gudstjänst förrättats i kyrkan under närmare 500 år och den sista högmässan hölls på domsöndagen 1905. Första advent samma år togs den nya kyrkan Sankt Petri i bruk. Sankta Gertrud togs ur bruk som kyrka och användes bland annat som spannmålsmagasin vilket föranledde att kyrkan stormades under hungerdemonstrationerna i Västervik 1917. Så småningom uppstod tanken på att återupprätta kyrkan som gudstjänstlokal och den 18 juni 1933 återinvigdes S:t Gertruds kyrka. Kyrkans ursprungliga torn förstördes genom ett blixtnedslag under pågående gudstjänst år 1762 och ersattes på 1780-talet av det nuvarande, ritat av arkitekten Carl Fredrik Adelchrantz. Bland kyrkans inventarier ska särskilt nämnas en Wisteniusorgel från 1743 som anses vara en Sveriges mest värdefulla orglar. 33 ASPAGÅRDEN Aspagården är en av stadens äldsta bevarade gårdar. Huset närmast kyrkan är ett panelat tvåvåningshus med inklädd svale, sammanbyggt med visthusbod och bagarstuga. Huset kan vara byggt strax efter 1677 års stadsbrand. Ytterligare två hus från 1700-talet finns på tomten. “Idag bedriver keramikern Elisabeth Björklund Nilsson verksamhet i en av byggnaderna. 34 FRUMERIESKA FASTIGHETEN På denna tomt uppfördes Västerviks första fabrik år 1739 – en yllefabrik som gett namn åt gatan Fabriksgatan. I den del av fastigheten som vetter mot Östra Kyrkogatan bodde kapten J. A. Frumerie, som förde befäl på Västerviks handelsflottas stolthet, segelfartyget Indien. År 1904 låter hans änka, Laura Amalia Teresia bygga till huset med en trevåningslänga längs Fabriksgatan. Arkitekt var sonen, Gustaf Frumerie. 35 GELBGJUTAREGÅRDEN I denna hantverksgård gjöts beslag, skeppsklockor och liknande i mässing till de skepp som byggdes i Västervik under segelfartygens storhetstid. Verksamheten började 1832 och pågick i tre generationer. Själva verkstaden var placerad i det fristående huset som ligger norr om gården, längs Rådhusgatan. 36 KOLLBERGSKA GÅRDEN, NORÉNSKA GÅRDEN Kollbergska gården ligger närmast intill saltmagasinen. Utformningen är typisk för den äldre stadsplanens sjögårdar. Bostadshuset på Norénska gården, som var en handelsgård, byggdes 1796. Gårdslängan mot hamngatan byggdes 1814 och innehöll brygghus, visthusbod, vagnsbod och stall. Gårdarna längs Hamngatan har ofta haft egen tillgång till vattnet, något som var väldigt viktigt då sjöfarten var det effektivaste transportmedlet. 37 SALTMAGASINEN Magasinen eller bodarna härstammar från 1700-talet och har bland annat fungerat som förråd för olika handelsvaror, bland annat salt som länge var en viktigt importvara i Sverige. Västervik har historiskt haft status som stapelstad vilket innebär att handelsmännen i staden har haft rätt att handla med andra länder, som motprestation var staden tvungen att lagra salt för rikets försörjning. 38 MAECHAELSKA GÅRDEN Byggnaden från slutet av 1700-talet har tillhört släkten Maechael som invandrade från Tyskland på 1600-talets mitt och kom att spela en framträdande roll i stadens näringsliv och utveckling. Byggnaden är typisk för de stora handelsgårdar som dominerade norra delen av staden under 17- och 1800-talet. Under mitten av 1970-talet revs flera uthus och moderna hyreshus byggdes. Marken dessa byggdes på är utfylld i modern tid, då Maechaelska gården byggdes låg vattenlinjen mycket närmare huset. 39 GAMLA NORR Detta är stadsdelen mellan Gamlebyviken och Västra Kyrkogatan. När Västervik så gott som helt bränts ner av danska trupper 1677 upprättades en ny stadsplan redan 1678. Trots att Gästgivareförordningen från 1644 föreskrev strandgator av 20 alnars bredd tillät stadsplaneraren, fortifikationsingenjören Anders Berg, bebyggelse utmed hela strandkanten mot Gamlebyviken. Fram till 1960-talet kantades stranden av sjögårdar, från Fiskaretorget till Hamngatans ände. Numera återstår ett fåtal fastigheter där man har förmånen att förtöja båten vid staketet.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=