TRAVHISTORIA Innan dess hade Solvallas sekreterare Stig Eriksson reserverat sig formellt i ett styrelseprokoll och ansåg att sportens särprägel försvann och att loppen blev omöjliga att följa. Dessutom ansåg Stig Eriksson att tidsvinst med tränarfärger torde bli minimal. Experimentet blev ett fiasko och avslutades kort efteråt. Stockholms Travsällskap tog notan på 22.000 kronor för de numera värdelösa dräkterna och betalade hela summan till Warenco. Inte heller försöket att rädda Solvallas ekonomi med enarmade banditer 1975 föll i god jord. Ett 40-tal maskiner installerades på banan för att generera en miljon kronor i årligt tillskott, men möttes av moralisk panik. DN skrev att det ”knappast höjde travsportens anseende”. De enarmade banditerna överlevde förvisso Nils Blomberg, men försvann från Solvalla den 1 oktober 1977 efter önskemål från både ATG och STC. Solvalla kompenserades ekonomiskt med 500.000 kronor på årsbasis. Mitten av 1970-talet var en mörk tid för Solvalla. Ekonomin blödde och krisen kulminerade inför Elitloppet 1976. Banan hade helt enkelt inte de 250.000 kronor som krävdes för att genomföra loppet. Styrelsen – med ordförande Tage Jakobsson i spetsen – drog i nödbromsen. Elitloppet skulle ställas in. Sveriges främsta fönster mot omvärlden var på väg att spikas igen. Räddningen kom genom Gösta Valentin, ordförande för Svenska Travsportens Centralförbund (STC). Valentin vägrade acceptera ett nederlag för sporten. – Jag garanterar att Elitloppet ska köras, deklarerade han och så blev det också. Elitloppet erhöll de ekonomiska garantier som krävdes i sista stund, men för Nils Blomberg var dagarna räknade… Slutet för Blomberg kom inte av en anledning utan snarare genom en serie händelser som fick bägaren att rinna över. Han sågs alltmer som en ”frifräsare”. Hans rykte blev inte bättre när han påstods ha bevis för så kallad ”kompiskörning” och detta slogs upp som en stor nyhet i ”Sportspegeln” i TV, men när allt kom till kritan saknades det täckning för den typen av grova anklagelser… Den kanske sista spiken i kistan slogs under en sammankomst för pressen i samband med V65 ute hos Claes Braunerhielm på slottet Sandemar på Dalarö. I en diskussion om hur man skulle öka omsättningen föreslog Nils Blomberg att man skulle höja priset för att ingå vad vid totalisatorn. Exempelvis skulle en 50-kronorsinsats kosta 55 kronor och där de extra fem kronorna skulle bli en extra avgift för spelaren. Förslaget möttes av isande tystnad i det stearinljusbelysta slottet. Av många sågs det som ett desperat och verklighetsfrånvänt drag. Den 30 juni 1976 fick Nils Blomberg lämna sin post som Solvallas förste direktör. Nils Blomberg var mannen som kom från en limfabrik i Helsingborg och gav svensk travsport vingar. Han var visionären som förstod marknadsföring långt innan ordet var i var mans mun. Brist på förankring i traditionerna var både hans största styrka och hans fall; det gjorde honom modig nog att förändra, men också sårbar för den kultur han försökte reformera. När vi idag ser de internationella stjärnorna svänga in på Solvallas upplopp inför ett stort publikhav är det i många delar Nils Blombergs verk. Han var mannen som vågade skicka runstenar över Atlanten och som insåg att trav inte bara är en sport utan ett skådespel för publiken. Utan den orädde försäljningschefen från Bostik hade Elitloppet kanske aldrig blivit satt på världskartan som det är idag. Ett 40-tal enarmade banditer installerades på banan för att generera en miljon kronor i årligt tillskott, men möttes av moralisk panik 32 | SULKYSPORT ELITLOPPET 2026 Nils Blombergs i flera fall revolutionerande förslag och föränringar – som enarmade banditer och tioprocentiga avgifter på totalisatorspel – föll inte alltid i god jord på huvudstadsbanan Solvalla, men en sak är säker. Blomberg låg bakom att Elitloppet blev Solvallas Internationella Elitlopp på allvar. Faksimil ur Solvalla 1971 Solvallas tränardresser kom och försvann visar styrelseprotokollen. Och försvann gjorde även Nils Blomberg 1976. CLAES FREIDENVALL claes@sulkysport.se
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=