TRAVHISTORIA Nils Blomberg kom utan hästskit under naglarna, men med visioner som skulle förändra Elitloppet för alltid. När Blomberg klev in på Solvallas sekretariat våren 1968 kom han utan det ”bagage” som så ofta präglar sportens inre kretsar. Nils såg en oslipad diamant med global potential. Hans mål var lika enkelt som det var provocerande för samtiden: bara det bästa var gott nog. Elitloppet skulle inte längre bara vara en europeisk angelägenhet utan ett globalt fenomen. Vägen dit gick via andra sidan Atlanten. Blombergs fixering var Nordamerika. Visserligen hade den amerikanska flaggan vajat över Solvallas innerplan tidigare. Stoet Elma hade deltagit 1965, men Nils Blomberg nöjde sig inte med detta. Elma ägdes av familjen Sheppard, som drev världens främsta stuteri Hanover Shoe Farms, stoet tränades i Frankrike av greken Jonel Chyriacos och kördes av tysken Johannes Frömming. Men Blomberg ville ha ”äkta vara”…en amerikanskfödd häst med en amerikansk tränare och en kusk född i Nordamerika. Vägen dit var på många sätt en byråkratisk mardröm. Det krävdes tillstånd från jordbruksmyndigheter, komplexa flygtransporter och lösningar på strikta karantänbestämmelser. Men med en sällsynt envishet tvingade Blomberg pusselbitarna på plats. Han rekryterade den legendariske amerikanske travjournalisten Stanley F. Bergstein som Elitloppets officiella kontaktman i USA och 1969 bar arbetet frukt. Samma år förvandlades Elitloppet till en inbjudningslöpning – en statusmarkör som höjde prestigen omedelbart. När stoet Fresh Yankee och Joe O’Brien korsade mållinjen som vinnare 1969 och tvingade den franska drottningen Roquepine att abdikera var saken klar. Elitloppet var satt på världskartan och det var en seger som Solvalla ”önskade” över allt annat. Men Blomberg nöjde sig inte. Han ville ha sportens absoluta giganter. När Elitloppets ”utrikesminister” Rune Stolt skickades till USA för att bjuda in världsstjärnan Nevele Pride, blev han dock hånfullt och grundligt avfärdad. Kretsen kring hästen hade aldrig ens hört talas om ett lopp som kallades för Elitloppet. Nederlaget födde en av de mest spektakulära PR-kupperna i svensk travhistoria. Inför Hambletonian Stakes 1969 lät Blomberg frakta en 45 kilo tung runsten från Sverige till Du Quoin i Illinois. Stenen, prydd med en inristningen ”Res över vida hav och möts i ärlig kamp. Gamla och nya världens travare”, var en inbjudan till stjärnhästen och Hambletonian-vinnaren Speedy Crown. Dagens Nyheter slog upp nyheten stort. Speedy Crown kom dock aldrig, men historien om runstenen spreds som en löpeld. Under Blombergs ledning blev gästfriheten ett vapen. Internationella gäster bjöds på resor till polcirkeln, de fick smaka björnkött och dricka ”renblod”. De fick kasta varpa på Gotland och besöka Falu Koppargruva. Specialchartrade SJ-tåg, dekorerade med deltagarnas namn, rullade genom det svenska landskapet. Blomberg skapade en upplevelse som gjorde att alla ville komma tillbaka. Han förvandlade Elitloppet till en nationell angelägenhet, eller hela ”Sveriges baby”. Medaljen hade en baksida. Blombergs moderna och kommersiella inställning krockade frontalt med travsportens konservativa När Fresh Yankee korsade mållinjen som vinnare 1969 var saken klar. Elitloppet var satt på världskartan 30 | SULKYSPORT ELITLOPPET 2026 Året var 1968 och på Solvalla var något radikalt på väg att hända. För första gången i banans historia anställdes en verkställande direktör. Valet föll på Nils Blomberg, en 38-årig försäljningschef från lim- och tätningsmedelsföretaget Bostik i Helsingborg. Det var starten på Elitloppets största förändring. Text CLAES FREIDENVALL Mannen som förändrade Elitloppet – för alltid Omstridd vd och idéspruta Nils Blomberg fick en pangstart som chef på Solvalla när amerikanska stoet Fresh Yankee reste över Atlanten och vann Elitloppet 1969 mot franska drottningen Roquepine tillsammans med Joe O’Brien. Foto Stalltz.se Världsrekordhållaren Nevele Pride och Hambletonian-vinnaren Speedy Crown var hästar Nils Blomberg försökte locka till Elitloppet. Ur Dagens Nyheter
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=