AVELSHINGSTAR Inom UET-gemenskapen är utväxling av levande avelsmaterial komplicerat, för hingstar oftast liktydigt med nedflyttning. Endast trafiken mellan Sverige och Italien, med något sånär lika villkor, auktionsmarknad och prispengar i grupplopp, har överkomliga transaktionskostnader. Transportsperma är Europas alternativ till (och ibland olyckliga inlåsning mot) hög fysisk omsättning av hingstar i Amerika. Dean Hoffman berättar om när Hanovers ägare Lawrence Sheppard bad sin assistent Jim Harrison att hitta ett nytt hem för en hingst – och göra sig av alla ston som var dräktiga med hingsten. ”Det som fastnat i mitt minne om Hanovers affärer med hingstar är att Lawrence Sheppard och senare John Simpson Sr var brutalt realistiska i bedömningen av Hanovers hingstar,” säger Hoffman. Sheppard lade ribban. Tre kullar, inga undantag för misslyckade hingstar, ens för lojala kunder som i sina märrar ser en ny Amour Angus och åtta helsyskon. Gårdar som likt Hanover har omvittnat ledarskap – koncis värdegrund – har det av orsak som ska sökas i omgivningens villkor. Tränarnas vitsord om nya hingstar och bemötande av debutkullar är, först som sist, ett feltänkande. Det är inget kollektiv! Visst finns tränare och agenter som till ägare rekommenderar köp efter hingstlinjer nästan oavsett mödernet. Det höjer hingstens inköpspris och sönernas avgifter debutåret, generation efter generation. Därför kan fallet bli kraftigt fjärde säsongen. Det finns också ägarskap vars bud på auktioner – särskilt innan auktioner med prestigefyllt annonserade köp av flera i kullen – tolkas som stödköp. Även det, spektakulärt intill dumdristigt, har marginellt avtryck vid dagens slut. För sammantagna är de aktörerna färre än de som årgång efter årgång på plats värderar avkommornas djup, överlinjer och vinklar. Varför annars besikta numren? I och med det – detaljer, käpphästar och moderlinjer som blandas i oändlig mix – sammanfaller förvisso några iakttagelser bland tränare och agenter. Men som kollektiv har de inte enhetlig syn på debuthingstars produktion. Än mindre offentliggör tränare någon kommuniké om utfallet av besiktningarna. Hur det skulle rimma med att tränares register med anmärkningar är långt och brett, intill att ettåringarna saknar ett ben, är obegripligt. Och be dem inte berätta om hur många krokiga unghästar de har förvaltat till miljonärer! Inte heller agenturer (consignors) är alla lika. De förväntas önska selekta auktionsdagen för sina ettåringar, normalt första dagen. Även i USA väljer agenturer, bland andra Preferred, avsiktligt andra och tredje dagarna för vissa nummer. Medelgott och vågat stammade individer ges då bättre chans att bli ordentligt besiktade av fördomsfulla mäklare i dialog med (resursrikt) vidsynta ägare. Under några år i slutet av 1980-talet prövade Hanover ett nytänkande i auktionens format. Budgivning på två nummer samtidigt i ringen, med vinnande budgivare fri att välja ett. Auktion med ovillkorlig blindbesiktning är tyvärr utsiktslös. Det motsatta, att åtminstone prisantyda ettåringar enbart utifrån kataloger, är plikt för sanna auktionsnördar. Hanovers tidigare försäljningschef Murray Brown bjuder på sina skattningar från senaste Harrisburg-auktionen: ”För alla år som jag gjort detta, och de har varit ansenligt många, har jag aldrig varit så långt från realiteterna.” Orsakerna varför han hamnade på vingel listar fyra faktorer, bland andra urvalet för auktionens första dag. Dock saknas en femte, värt att notera. Överraskningar, över- som underprisade, antyder ingenting som utspelar sig i boxområdet timmarna innan klubbslaget. Rutinen vid agenturernas stationer är varianter av perfektion: putsning, utkallning, visning, allt till donuts och svagt kaffe. Agenturer räds heller inte orakler. Inbillade demonbesiktare som i boxområdet fäller omväxlande förlösande och förödande ord om debutkullarna är inbillning. Förhandssnacket om nya hingstars utsikter, om första kullar är alltså det: prat. Det är prat kvalificerat av härstamning, av familjens tävlingsresultat såsom också prisats på årets-häst-galor. Som rimligare, fast långsökt, är pratet frukt av testparning med stolinjer som nördar upptäckt och flaggat som lovande eller riskfyllt hingstval. Oavsett – välvilligt eller illvilligt, undantagsvis och ofullständigt – prat låter sig inte nystas upp till upphovet. Än mindre kan pratet ”wallraffas,” avlyssnas för att spåra replikskiften bland de insatta och radera lallande. Prat kan därför inte förebyggas av officiellt antagen uppförandekod ens i östtysk nit. Oroar sig hingsthållare, erfarna som noviser, förgäves hur ”allmänna uppfattningen” ska ta emot deras nytillskott på gårdarna? Martin Luther, reformator och luttrad östtysk, hade svarat både beundrarna och belackarna: ”Här står jag och han kan icke annat.” Alltför passivt, för hingstägare, stuterier och agenturer rustar sig faktiskt, först mot fulprat därefter om nödvändigt med halmstrån. Bara amerikanskt uppsnack är amerikanskt. Agenturers oblyga och måttlösa optimism dagarna inför auktioner smittar. Debutkullar sägs se fantastiskt fina ut. Amerikanska hingstar ges bara en chans. Som tagna ur tävling vid tre års ålder kan de inte som affischhästar i Sverige gå till avel vid sju med ceremoniell avtackning. Inte ens Meadowlands Jeff Gural finner poäng i att förära vinnaren av Breeders Crown för treåriga hingstar en stund i rampljuset i slutet av november. Amerikanska hingstar bevakas från att de är två år gamla; de köps, stallas upp och avkommor förmedlas efter ändlöst räknande. Analyserna, siffrorna, kan gott delas med fler. Att presentera data som visar vilka blodslinjer som ökar förhoppningar om framgångsrika avkommor och, följaktligen, minskar chanserna, är att delta i travets dialog. Svensk jargong, ofta halmstrå, ”franskstammat blir perfekt,” duger inte. Även de har olika blodslinjer. Däremot är redan en morfarstest (nick) informativ. Väl insatta (och besuttna) hingsthållare avråder betäckning till ägare av vissa stolinjer, Sheppard lade ribban. Tre kullar, inga undantag för misslyckade hingstar, ens för lojala kunder 36 | SULKYSPORT AVELSNUMMER 2024 Två hästar i ett köp och välj vilken av dem du vill ha efter auktionen. Det var ett av storstuteriet Hanovers drag under 1980-talet. Foto Stefan Melander/Stalltz.se Lawrence Sheppard.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=