Travsporten måste prioritera prispengar i ännu högre grad än tidigare och kunna dra nytta av ATG:s framgångar. En rimlig begäran är att ST:s styrelse för en gångs skull ställer tydliga krav på ATG och ser till att det finns mer pengar att tävla om. ATG behöver dra åt svångremmen på flera olika håll, alltså precis på samma sätt som skedde för några år sedan i Frankrike när det franska travförbundet Le Trot satte ner foten och ställde krav på spelbolaget PMU. I Frankrike vet travets makthavare hur tumskruvarna ska dras åt, medan ST:s företrädare har agerat som ”lame duck” mot ATG och hellre använt sig av principen att ”stå med mös�- san i hand” och ”ta det som erbjuds.” Inte i något läge av min tid i travsporten har nya prispengar verkat så angelägna som just nu: prispengar för att de aktiva ska känna delaktighet i ATG:s medvind. Nästan alla siffror pekar åt fel håll i travsporten och det lär knappast hjälpa att ST:s vd Maria Croon och sportchef Robert Karlsson är ute på Eriksgata genom Sverige när sporten är i skriande behov av höjda prispengar. Prispengar på grund av dess materiella värde – prispengar som psykologisk motor i elfte timmen. I travsporten tycks det finnas pengar till det mesta, men sällan till den grupp vars närvaro är en direkt grund för att travsporten överhuvudtaget ska kunna existera: hästägarna. Ägande av travhästar har i sig alltid varit en underskottsförrättning och mot detta finns ingen verklig bot även om spelskatten i Sverige har halverats – från 35 till 18 procent – under senare år. Vilket förstås borde innebära utrymme för en rejäl höjning av prismedlen. Vad är det som dessutom hindrar att varje krona som kan grävas fram genom besparingar (läs ATG), inskränkningar och klok administration ska ut till prispengar åt hästägarna? Det spelas bra på nätet, men dåligt på travbanorna där den betalande publiken snart kan räknas i tvåsiffriga tal utan att några krafttag sker från centralt håll. Låt oss slippa allmänna rännstensfraser om corona eller annan propagandisk välment kindergarten – publiken har travet förlorat sedan långt tidigare. Och det tycks kvitta... Varken travet – eller annan sport – kan på sikt överleva utan publik. Ur publiken rekryteras de nya hästägarna och den nya uppfödarna. Travet har förlorat ett par generationer hästägare och uppfödare, medan de ansvariga mest suttit och tittat på. Kriga för att få tillbaka publiken åter till travbanorna! Använd pengar till det och till prismedel. Prispengar är och förblir incitamentet för hästägandet i alla former och därmed även för uppfödning. Det är det enda smörjmedlet som hjälper för att vända skutan åt rätt håll och när det väl börjat fungera så har travsporten chansen blomstra igen. Men då krävs det också att travets makthavare är med på båten och inte sitter still. Travet har förlorat ett par generationer hästägare och uppfödare, medan de ansvariga mest suttit och tittat på SULKYSPORT AVELSNUMMER 2022 | 3 Kriga för travpubliken CHEFREDAKTÖR/ANSVARIG UTGIVARE Claes Freidenvall LEDAREN Foto Mathias Hedlund Det var långt ifrån trångt på publikplats när Daniel Redén-tränade Francesco Zet och Örjan Kihlström plockade hem treåringarnas största lopp, Svenskt Travkriterium, förra året. Då fanns coronapandemin som en förklaring – men snart finns inga ursäkter kvar. Travpubliken måste lockas tillbaka!
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=