Bassängvattenguiden

BASSÄNGVATTENGUIDEN Eftertryck utan medgivande beivras. Copyright© - EnviroProcess AB 10 Bakteriehalt vid 36 ± 1 °C Bakteriehalten är en parameter som anger koncentrationen av odlingsbara mikroorganismer. Förekomsten av mikroorganismerna fastställs genom att de placeras på ett näringsrikt medium i en viss inkubationstemperatur för att kontrollera om de bildar kolonier. Bakteriehalten är inte ett mått på infektionsrisken men kan användas som en indikation på bassängvattnets hygieniska skick. Ombakteriehaltenendastärpositivkandetberorpåenförsvagdesinfektionseffekt ibassängeneller ivattenbehandlingen. Kontrollera i så fall de hygieniska hjälpparametrarna. Om det finns avvikelser måste lämpliga åtgärder vidtas så att de hygieniska hjälpparametrarna uppfylls. Vid behov måste vattenbehandlingen anpassas om antalet besökare ökat (t.ex. genom att cirkulationen höjs, andelen fyllvatten ökas osv.). Om de hygieniska hjälpparametrarna inte över- eller underskrids under den aktuella perioden kan t.ex. filterföroreningar eller bildandet av biofilm i systemet vara orsaken till att bakteriehalten ökat. Bakteriehalt vid 36 ± 1 °C [KBE/1ml] Inte acceptabelt Acceptabelt Bra Acceptabelt Inte acceptabelt Bassängvatten [BV] < 50 50-100 > 100 Renvatten [RV] 0 0-20 > 20 Fyllvatten [FV] Råvatten [RÅ] Filtrat [FIL] < 50 50-100 > 100 HYGIENISKA HJÄLPPARAMETERAR Det är inte möjligt att permanent övervaka bassängvattnet med avseende på mikroorganismer, och då selektivt de som anges i DIN 19643. För att verksamhetsutövaren när som helst ska kunna få tillräcklig information om bassängvattnets hygienstatus tillämpas de hygieniska hjälpparametrarna fritt klor, pH-värde och redoxpotential. Tack vare kontinuerlig registrering och styrning med automatisk mät- och reglerutrustning kan en hygieniskt felfri vattenkvalitet garanteras 28 . Redoxpotential Redoxpotentialen är den viktigaste hygieniska hjälpparametern. Den återger koncentrationsförhållandena mellan reduceringsverkande substanser (organiska föreningar, smutsämnen), som verkar klorminskande, och oxiderande klorföreningar. Enligt DIN 19643-1 måste ett oxiderande desinfektionsmedel användas som dödar mikroorganismer som sprids av badare och omgivningen 29 . Desinfektionseffekten måste motsvara ett bakteriedödande av pseudomonas aeruginosa med log -4 (= 99,99 %) inom 30 sekunder. Eftersom det här oxiderande desinfektionsmedlet normalt är fritt klor (i vissa fall även fritt brom) kan en elektrisk spänning mätas (med instrument) som kan användas för att direkt analysera vattnets desinfektionseffekt 30 . Den här spänningen anger därmed om de mikrobiologiska kraven uppfylls. Förutom koncentrationer av belastande ämnen och fritt klor är redoxpotentialen även beroende av pH-värdet eftersom det påverkar dissociation av fritt klor och därmed desinfektionskraften. För att säkerställa den nödvändiga bakterie- dödande kapaciteten måste den föreskrivna redoxpotentialen i förhållande till pH-värdet uppfyllas. I saltvatten med höga bromidhalter (> 10 mg/l), t.ex. havsvatten, godtas en lägre redoxpotential eftersom desinfektionen sker med fritt brom som uppnår den nödvändiga desinfektionseffekten vid lägre redoxpotential än fritt klor. Fritt brom bildas genom att fritt klor, som är det starkare oxideringsmedlet, oxiderar bromid i vattnet till fritt brom (1). Bakterierna dödas likvärdigt med båda. 28 Rekommendation från Tysklands miljöministerium (UBA): Hygieneanforderungen an Bäder und deren Überwachung (ung. Hygien krav på bassänger och övervakning), Inledning, utgåva 2013-12-04. 29 DIN 19643-1:2012-11, kap. 4. 30 Carlson, S.; Hässelbarth, U.: Hygienische Überwachung von Schwimmbädern. AB Archiv des Badewesens 22/1996, sida 45–51. ≤ 100 S